stiernas

Vi svenskar vi gnäller ganska mycket. Jag gör det, du gör det, dem flesta gör det. Över våra situationer, på jobb, hemma, över det mesta. Men vad gör vi för att situationen ska bli bättre? Oftast inget! Vems fel är det att man sitter i den situationen man är i? Ingen annans förutom din/min.

Vi är alltså bra på att gnälla men inte göra något åt det. Hur kommer det sig? Hur vart vi såhär? Jag drar absolut inte alla över en kant, dem som är driva och gör saker åt situationer är jag så imponerad utav.
Jag kan ibland tycka att jag försöker, men gör jag verkligen det?

I Björnstammens låt " vart jag mig i världen vänder" sjunger dem om att dem "Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, Längtar efter något som kan rädda mig". Vilket budskap ger denna rad ut tycker du?
Jag tycker att den ger ut fel signaler. varför ska man vänta på att något ska komma och rädda en när man kan göra något åt situationen själv? (dem flesta gånger)

Alla sitter vi i olika svåra situationer i livet och jag kan inte prata från någon annans perspektiv men jag tycker såhär.

Jag var på en föreläsning i höstas där ämnet kom upp angående svenskar och våran inställning till saker. Att vi är inprogramerade att tänka negativt. Intressant tycker jag. För hur ofta försöker vi se det positiva i saker som händer? Hur ofta tänker vi inte negativa tankar om saker som sker?
På föreläsningen tog han även upp att vi är inlärda att tänka negativt och tog upp ett exempel som jag tyckte var bra.

När vi är små, redan då böjar det... Då är det ofta i tidningar finn 5 fel.
Ser ni felet i den meningen? Redan där lär vi oss att leta fel.

Hoppas att jag kan väcka några tankar hos er där ute! Jag är själv såhär... och fy fan vad jobbigt det är egentligen att vara såhär! Kanske dags att tänka om och börja på ny kula och leta vägar som passar mig i livet, inte bara köra på och klaga!


Ha det bäst //

Rebecca