stiernas

Nu måste jag börja ta kontrollen. Över mitt liv, över mina beslut, ja över allt. Jag måste sluta ta beslut där jag måste kämpa mig fram på vägen tillbaka. Sluta göra dumma misstag som gör att jag måste finna rätt väg tillbaka. Jag måste börja respektera mig själv. Ta hand om mig själv, bara mig själv.

Just nu för mycket tankar, för mycket saker, för mycket helt enkelt. Men jag har tagit mig igenom värre :)

Jag kanske har varit tråkig, är tråkig men min värdighet är något jag vill vara stolt över.


Dem tjejer som gör så som lägger upp bilder/filmer på sig själva lättklädda och som skickar bilder/ filmer till killar. Dem måste ju göra det för uppmärksamheten. Den lilla dem får av att skicka bilder bjuda på sina kroppar. För mottagaren spelar det ingen roll om det är just du på bilden eller om det skulle vara någon annan. Det är tjejer utan självförtroende. Tjejer som inte förstår att dem kan forma en sund integritet och värdighet. Att killar ska få tråna, dem ska vara värda att få komma innanför. Dem ska vara värda dig. Du gör dig inte värd någonting om du bjuder ut dig. Då är du bara en av dem. Dem som har så dåligt självförtroende att dem måste ha uppmärksamheten.

Är det jag som uppfattar fel? Varför gör man det annars? Vill man inte ha integritet och värdighet? Vill man inte endast visa upp sig för dem som betyder något speciellt?

Underbar helg med bus, fest, drinkar, middag, promenader, picknick, ikea, fixa i lägenheten, besök av pappa, karin å moa :)

Nu är det kaos. Jag skrev precis ett långt inlägg som jag på något vänster råkade radera. det var droppen. Nu orkar jag inte blogga. Orkar inte skriva om det...

Är bara helt jävla slut och orkar inget, men ligger så mycket efter både privat och på jobbet så att jag är stressad sååååååå in i bängen...... PAUS! någon snälla, pausa världen en sekund så att jag hinner ikapp.

idag tar jag upp ämnet Varför är det lättare att se bakåt än att blicka framåt?

Det är något som jag är specialist på, att grubbla över saker som har hänt, saker som har varit. Att hela tiden gå tillbaka och tänka varför gjorde jag så, varför hände det, varför blev det så? Att hela tiden gå igenom allt om och om igen. Att grubbla så att det nästan känns som huvudet ska explodera. Om jag hade gjort så istället vad hade hänt då, hade det inte hänt om jag hade gjort annorlunda?

Varför är det så jäkla lätt att tänka på allt sånt, när man ska blicka framåt. Se allt det spännande som ska komma, lära nya saker, ta hand om sig själv i dagsläget och försöka göra det bästa utav dagen.

I mitt liv finns det så otroligt mycket som har hänt, saker som jag inte vill minnas, saker som jag ångrar, saker som jag inte fattar varför jag lät det hända. Men ingenting blir bättre för att man tänker på det nu.
Ingenting ändras för att jag grubblar över det.

varför ska det då vara så svårt att njuta av dagen? Att göra saker som man älskar? Varför inte göra det jämt?

Är ganska konsitgt hur vi fungerar, eller jag fungerar. Det man får, det man har, det som är lätt att få, det är inge intressant. Det orkar man knappt bry sig om. Men när något är svårt, något du vet är svårt att få. Blir allt helt plötsligt mycket mer spännande och intressant. Hur kommer det sig?

Är det så generellt att vi fungerar så att vi vill jaga, att vi vill jobba för att få något? Är det så att det är spänningen vi är ute efter? Är det så att vi är ganska korkade? Eller är det bara sånna som mig som aldrig kommer att vara nöjd med det jag har?

Det man har ska man vara rädd om. Glad över att ha något, men hur många är vi som uppskattar allt det vi har?
Jag glömmer bort allt det viktiga ibland och fokuserar på helt fel saker. Saker som jag inte alls borde fokusera på för att hitta min väg i livet. Är det så lätt att vilseleda mig? Är det så simpelt att jag krånglar till allt och vilseleder mig själv hela tiden?

Varför använder vi tvärtomspråket? Min uppfattning är att det är mest vi tjejer som använder oss utav det. Men varför? Tror vi att killarna ska förstå vad vi menar när vi säger en sak men vill en annan?
Gör vi inte saker lite mer komplicerat när vi håller på än vad det redan är? Förstår vi ens vad vi vill med det hela när vi gör så?

Tex.
Jag har en kompis som träffade en kille under en kort period. Sen sa hon att hon aldrig mer ville höra ifrån honom. Menade hon det? Klart hon inte gjorde. Det ända hon ville var ju att få ett sms, ett samtal att höra något från honom. Så varför sa hon då att hon inte ville? Var det så att hon ville veta vad hon betyde för honom och hoppas på att han hörde av sig iaf? Var det så att hon ville vara svår?  Var det så att hon trodde att hon gjorde det ända rätta?
Han hörde aldrig av sig, och det går att tolka på flera sätt. Antingen var han faktiskt inte ett dugg intresserad av henne, eller så accepterar han faktiskt det hon sa. Det kommer vi aldrig få veta varför, men jag vet att hon ångrade sig.

Hur många utav er har någon gång använt er utav "tvärtomspråket"?

Jag har gjort det och jag slår nästan vad om att du också gjort det.

Det kliar i fingrarna, jag vill, jag vill så gärna! Varför vill man alltid göra det man inte får eller ska?

Alla gör vi saker, saker som vi gillar, saker som vi står för, saker som vi ångrar, saker som vi inte förstår, saker som gör oss glada, saker som gör oss ledsna, saker som förändrar, saker som betyder, saker som vi inte borde, saker som vi känner för, sake som vi hatar, saker som vi älskar.

Ibland vet man inte varför man gör saker, säger saker, tänker saker. Hur ska man lära sig att tass med saker? Saker som man tror ska vara lätt som man tror att man ska klara av? Hur vet man innan vad man klarar och vad man inte klarar om man inte provar? Hur vet man vad som är rätt och fel om man inte provar?

Jag provar, jag gör rätt, jag gör fel. Är det en styrka att våga prova? Ska man våga mer? Ska man våga mindre?

Det som är lätt för någon annan kan va så svårt för en själv. Hur kan det vara så lätt, så lätt för någon annan men påverka en själv så mycket. Är det bara jag som är konstig, är det jag som tänker konstigt. Är det jag som inte klarar av?



Jag tror inte på att ångra. Absolut kan man göra saker som man ångrar, men vad finns det för mening med att gå runt och ångra? Allt som händer, allt man gör, bra som dåligt har en betydelse. Vad det betyder ser man inte alltid, inte alltid på en gång. Men man kommer att se, allt har en mening. Vad är meningen just nu? Vad är meningen med det som är och händer just nu? Det får vi se lite längre fram.

Hoppas ni haft en wonderful helg allesammans <3

Just nu, ja just nu är jag nöjd. Det är söndag och jag tar mig tiden att ta en sekund att ta det lugnt. Jag tar tiden att ligga och tänka. Vad gör mig glad? Hur ska jag leva mitt liv för att må bra och vara glad? Jag vet inte, men just nu är jag glad. Så jag tror att jag börjar hitta något som funkat för mig.

Snart får jag även säga " nästa vecka flyttar jag". helt sinnes, jag längtar som en tok.

Denna helg då, ja vad ska man säga :) jag har haft en väldigt bra helg, faktiskt en väldigt väldigt bra helg.
Utgång, eller aw i fredags med Micke, Pontus, Fredrik och Issa.







Något sa att vi inte skulle vara med på bild i detta skick ;)