stiernas

Är ganska konsitgt hur vi fungerar, eller jag fungerar. Det man får, det man har, det som är lätt att få, det är inge intressant. Det orkar man knappt bry sig om. Men när något är svårt, något du vet är svårt att få. Blir allt helt plötsligt mycket mer spännande och intressant. Hur kommer det sig?

Är det så generellt att vi fungerar så att vi vill jaga, att vi vill jobba för att få något? Är det så att det är spänningen vi är ute efter? Är det så att vi är ganska korkade? Eller är det bara sånna som mig som aldrig kommer att vara nöjd med det jag har?

Det man har ska man vara rädd om. Glad över att ha något, men hur många är vi som uppskattar allt det vi har?
Jag glömmer bort allt det viktiga ibland och fokuserar på helt fel saker. Saker som jag inte alls borde fokusera på för att hitta min väg i livet. Är det så lätt att vilseleda mig? Är det så simpelt att jag krånglar till allt och vilseleder mig själv hela tiden?